maj 05, 2011

Carmen bin Ladin plågas av efternamnet

Mit sidste citerede afsnit af Carmen bin Ladins bog "Et gyldent Bur" (Et gyllene bur", Bra Böcker 2003)

Detta avsnittet bör läsas av unga flickor som förälskar sig i mörkögda män utan tanke på från vilken kultur de kommer.


Det var först efter den elfte september som min omgivning började förstå varför jag hade ägnat fjorton år av mitt liv åt att försöka befria mig från banden till Saudiarabien. Innan dess tror jag inte att någon egentligen begrep vad som stod på spel - inte rätten, inte domaren, inte ens mina vänner. Till och med i mitt eget land, Schweiz, uppfattades jag mer eller mindre bara som en i raden av kvinnor som dragits in i en trasslig skilsmässa efter äktenskap med en utlänning.

Men hela tiden visste jag att min kamp handlade om mycket mere än så. Jag slogs för att vinna min frihet från en av världens mäktigaste samhällen - och en av världens mäktigaste familjer. Mitt mål var att skona mina döttrar från en obarnhjärtig kultur som skulle förneka dem minsta grundliggande mänskliga rättighet. I Saudiarabien skulle de inte få promenera ensamma på gatan och absolut inte själva få välja väg i livet. Jag slogs för att befria dem från det saudiarabiska samhällets oförsonliga och fundamentalistiska värderingar och dess föraskt för den tolerans och frihet som västvärlden erbjuder och som jag sätter så stort vårde på.

Jag är räd för att man i västvärlden inte ens i dag till fullo förstår Saudiarabien (Bogen er skrevet i 2003) och dess omedgörliga normer och värderingar. I nio års tid tillhörde jag den måktiga klanen bin Ladin med dess nära och komplexa band med kungafamiljen. Mina döttrar gick i saudiarabiska skolor. I mångt och mycket levde jag som en saudiarabisk kvinna. Och med tiden lärde jag känna detta ogenomträngliga samhälle och analyserade dess mekanismer och de strikta och oförsonliga regler det påtvingar sina döttrar.

Jag kunde inte stillatigande finna mig i att mina döttrars begåvning kvästes. Jag kunde inte lära dem att foga sig efter de saudiarabiska värderingarna. Jag kunde inte stå och se på hur de stämplades som rebeller på grund av de västerländska värderingar jag hade bibringat dem - eller låta dem bestraffas för sina syn på livet. Och blotta tanken att mina döttrar fogade sig efter de saudiarabiska värderingarna och förvandlades till avbilder av de kvinnor utan ansikte eller röst som jag dagligen och stundligen träffade var rent outhärdlig.

Framför allt förmådde jag inte finna mig i att mina döttrar förnekades det som jag satte högst - valfrihet. Jag var tvungen att befria dem, och mig själv.



Dette var mit sidste citat fra bogen. Läs den selv!
Spydpigen